Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
DET VÄLSIGNADE ARBETET
gå in till sig och gråta; men i köket svor
kokerskan öfver pannorna, och vid dörren stod en fattig
pojke med förfrusna händer, och tårarna trillade
nerför hans ansikte.
Ja, jag skall inte berätta mer om detta. Hvar
och en kan lägga från sig boken och själf tänka
vidare; om han finner nöje i dylikt.
Det var emellertid en man, och han var
ungkarl. Han ville aldrig umgås med gifta människor,
och han bodde i ett litet rum strax intill kyrkan.
Man måste följa med sin tid 1 sade han. Så
fort han såg något, som han inte gillade, sade han:
Det duger inte I Så gjorde våra förfäder, när de
bodde i jordkulor! Men man måste följa med
sin tid!
Och nu var det anndag jul, och det ringde
samman till aftonsången. Mannen hade ätit och
druckit hela juldagen och hela anndagen, och till
sist gillade han ingenting.
Nu stocl ban i månskenet och betraktade
kyrktornet. Där lyste ringarnas lanterna, och
mannen ruskade på hufvudet.
Nej, nej! mumlade han. Det duger inte! Det
duger inte! Ringningen skulle naturligtvis, i vår
tid, gå med elektricitet. Hur lätt vore det inte
arrangeradt! En ledning till prästgården, och där
kunde prästens hustru eller hushållerska sköta hela
affären. Man måste följa med sin tid I
Och därpå körde han händerna i fickorna och
gick till stadskällaren.
Det var mörkt i kafésalen, en enda låga brann,
och vid pianot på musikestraden satt en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
