Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
DET VÄLSIGNADE ARBETET
natt, när du gick förbi mitt fönster. Nu är du
så ung, så dum, så fräck, att du tror du gör ett
storverk, därför att du kan håna! Men jag vet,
skall jag säga dig, att när du blir ensam, så är
du så rädd, att du springer för din egen skugga.
.Tag känner er, mina gunstiga herrar! Mun mör
men karln skör! Skall du, unga glopen, ge råd
åt oss, som voro män, långt förrän du föddes!
När du låg i blöjor, hade vi inte bara sett
jordklotet och alla dess folk, men vi hade också fått
lära oss att respektera det, som formera är än vi
stackare! Det var vårt sätt att följa med tiden!
Tiden, vet du, hvad tiden är? Så häri sade
gubben och strök af den ena handen med den andra.
Hvad hånar du? Du hånar Honom däruppe! Du
skäms, ynkrygg, för att han blåste på dig i natt!
Du vågar inte erkänna, att du höll på att bli
vanvettig utaf skrämsel! Du vågar inte visa, hur
lite du betyder. Jag är sjuttio år gammal, och
här ser du ingen vid bordet, som är under sextio,
men vi, som ha sett mer på ett. år än du får se
i hela ditt lif, vi sitta här och berätta
spökhistorier, som ni, broskherrar, säger. Men vet du,
hvad som finns i de historierna? Det är
ödmjukhet, min gunstig herre, ödmjukhet! Den skall
du lära dig! Lär dig att frukta det, som är
formera än du! Men sätt nosen lagomt i vädret,
den dag kan komma, då du i stället får sätta
rumpan mellan bena! Och nu kan du gå till dina
herrar likar! Vi reda oss med våra spöken, och
vi ha ingen användning för din visdom. Se så!
Marsch!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
