Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 FEM SMÅ HISTOHIER OM TOMAS I.ACK
Då tänkte Tomas för sig själf: om jag
kommer helskinnad ifrån detta, skall jag aldrig mera
göra om det. Ty han visste mycket väl, att
hvarken han eller Marianne hade lof att gå så långt från
hemmet.
Men Marianne gick helt lugnt och sög på
sina pastiljer, så att hon blef brun om munnen.
Tomas ville inga ha; han hade mist aptiten.
Nu sade rösterna inte längre någonting. Det
var tyst och stilla i Tomas’ inre; det var, som
om en fara hotade, som om något förfärligt skulle
hända; och denna tystnad susade i Tomas’ öron
och gjorde honom rädd. Nu hade han till på
köpet en annan känsla. Det var, att han inte alls
ville, inte alls ville gå ned i staden, men
Marianne drog honom med sig, och det var något
bakom honom som sköt på.
Man kan inte se någonting på henne! tänkte
Tomas och betraktade henne i smyg, och han kände
fruktan för henne. Han skulle just säga: Ska vi
vända? då han till sin förvåning hörde följande
ord komma ur sin egen mun:
Det är roligt att gå så här, Marianne!
Ja! svarade hon helt lugnt och traskade på.
Men Tomas tänkte: Hvart går hon ? Ty nu
kunde han inte längre bestämma, utan måste bara
följa med. Då sade, helt plötsligt, en hög och
obekymrad röst i hans inre: Det gör alldeles
detsamma hvart du går I Du får i alla fall stryk
när du kommer hem! Ja visst, tänkte Tomas,
det är alldeles riktigt! Och det lugnade honom
i hög grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
