Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM SM k HISTORIER OM TOMAS LACK 161
Han hade knappt tänkt den tanken, förrän allt
förändrades. Han såg på Marianne, och då log
hon och började springa, och han började dansa
och hoppa och sjunga.
Då stannade Marianne och sade:
Hvarför sjunger du, Tomas?
Hon såg med sina blå ögon på honom, och
då kittlade det så starkt, att han kröp ihop och
skrattade igen. Men sedan gick han allvarligt
nedför gatan och sade ingenting.
Nu kände han sig med ens gammal och
förståndig, och han tyckte, att han var på väg att
uträtta någonting mycket viktigt.
Då kom en lappkaravan svängande om ett
hörn. Det var ett tiotal ackjor och renar, som
susade förbi. Lapparna voro fulla och skreko
och sjöngo, och ackjorna kullrade rundt och slängde
från vägg till vägg.
Marianne blef rädd och tog fatt i Tomas’ arm.
Det är trollgubbar! hviskade hon.
Nej, det är bara lappar! sade Tomas.
Men han kunde inte röra sig. Just där
Marianne höll hans arm kände han, att pulsen slog,
och dit rusade allt lif han hade i kroppen. Denna
fläck brände som eld, men för öfrigt frös han.
Och när han såg på Marianne, fick han en lust att
rycka till gig armen och springa sin väg, ty han
var rädd för henne. Men han var ännu mer
rädd för hvad hennes föräldrar skulle säga och
hvad hans far och mor skulle säga. Du fega
stackare! skulle de säga. Du lilla usling, skulle
de säga. Du lurar ut henne på äfventyr, och
11. — Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
