Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ()8 FEM SMÅ HISTORIER OM TOMAS LACK
att försörja, kom han snart nog i förtviflan. Han
magrade och blef blek, hans hår började gråna,
och han hade blifvit tyst och stilla. När han gick
genom våningen, lämnade han en kanal af
dysterhet efter sig, som endast långsamt ville slutas till;
och det förr så glada huset var nu mörkt och
stumt, vecka efter vecka, månad efter månad.
Äfven Tomas hade märkt detta, och ibland
om kvällarna, när han låg i sin säng, såg han
plötsligt sin fars trötta ansikte framför sig, och
då började han gråta; han visste inte själf
hvarför.
Det var nu han kom att tänka på Gud. Han
tänkte: om Gud kan hjälpa mig, som är liten,
kan han nog också hjälpa pappa, som är stor och
begriper, hur han skall använda Guds hjälp.
Och innan han somnade på taket, hade han
tänkt härpå.
När han åter vaknade, sjönk solen och
himlen var röd i väster, och skuggorna kommo allaren
sjunkande.
Han knäppte sina händer och sade lågt:
Kära Gud! När alla ha lagt sig i kväll, skall
jag vara vaken. Kom då och sätt dig vid min
säng, så att jag får hviska något till dig, som, jag
vill be dig om,. Det är inte alls för mig, utan det
är för pappa. Amen I
Därefter klättrade han nerför stegen, och han
kände sig som strax före en bjudning eller en
utflykt, af hvilken man väntar sig mycket. Han
kände sig också stolt.
Timmarna gingo, och det blef kväll. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
