Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 FEM SMÅ HISTOHIER OM TOMAS I.ACK
nu var han uppfylld af rädsla, ty öfver honom
trummade musiken som ur väldiga pukor, en och
samma ton surrade mot taket, och hela huset
sjöng med, som om träet och väggarna och golfven
och allt som fanns i huset fått en stämma.
Han kommer ändå närmare 1 tänkte Tomas
och drog täcket öfver hufvudet, och nu bultade
hans hjärta och började ljumma som allt annat.
Och nu skrek det i kakelugnen, spjället hamrade,
luckorna skallrade, fönstren pepo, det knackade
på rutorna, och Tomas hörde hela världen larma
omkring sig. Huset gungade som ett fartyg, och
nu hörde Tomas ett dån på taket.
Nu steg han ner! tänkte Tomas och blef stel
och förlorade för ett ögonblick sansen. Nu
förstod han också, hur Gud såg ut. Han var en
jätte med lång näsa och tofvigt här och två
förfärliga betar i munnen. Han hade ett gammalt
förskinn, och i bältet hade han en lång hvass
knif utan slida.
Och nu såg Tomas, att det började lysa under
täcket; det var ett svagt och fladdrande ljus.
Nu är han här! tänkte Tomas, och han tänkte:
Om jag inte drar täcket från hufvudet, blir han
ond, då jag har bedt honom komma.
Sålunda drog han försiktigt täcket från
hufvudet, öppnade ögonen och såg sig omkring. Men
han såg inte Gud.
Det var ljust i sängkammaren. Ett ljus brann
på nattduksbordet, och modern satt i sängen.
Tomas hörde, att någon talade; ja, det var någon,
som grät och klagade. Men kunde det vara Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
