Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALOSCHMAKAREN
191
rundt bord midt på golfvet, och där låg en tjock
bok. Kaj-Kaj tittade naturligtvis på hvad där stod,
ocli där stod: Journal rörande min själ, Jakob
Signmark, Galoschmakare. Öbacka.
Då sade Kaj-Kaj för sig själf:
Det var just, hvad jag kunde begripa. Han
är en gudsförnekare. Stackars lill-kräket mitt I sade
hon och betraktade den lilla förskrämda
grön-siskan. Men hon tänkte på en och femtio och
lät inte köpet återgå.
Hör han, sade hon, när galoschmakaren gaf
henne pengarna, jag kan begripa, att det är
afguda-beläten, som han har här på hyllorna.
För ingen del! svarade galoschmakaren. Det
är bara min familj och min släkt. Där är min
hustru, dessa äro mina barn, och de öfriga äro
släktingar på båda sidor.
Alla döda! Stackars han! Han har fått slita,
ut mer än en svartkostym i sin dar, fast ban syns
då gammal.
För all del! sade galoschmakaren och släppte
Urban in i sin bur. Ingen är död. De lefva alla.
Ser inte mamsell det?
Hm! sade Kaj-Kaj.
Ser inte mamsell det? upprepade
galoschmakaren och log i sitt yfviga, hvita skägg. Hustrun
och jag talade just i natt om Joakim.
Hm! sade Ivaj-Kaj och såg misstänksamt på
honom, och han fortsatte:
Hon vet ofta mycket bättre än jag.
Hm! sade Kaj-Kaj, men hon måste ändtligen
säga något och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
