Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
GALOSCHMAKAREN
osynliga världen som du och jag; och han lefde
där.
När han sålunda skapat sig en stor släkt,
kunde lian inte upphöra med sitt skapande, utan
han skaffade sig gesäller och springpojkar, och
det var alla hans verktyg; på det viset lefde den
ensamma galoschmakaren midt i en egen rikt
befolkad värld såsom härskare i en liten stad midt
i en öken.
Men hur många tankar hade han icke tänkt,
medan han satt och snidade och snidade! Många
kommo och foro, andra kommo åter tillbaka, och
galoschmakaren tänkte: jag är som ett fågelbo,
här flyga fåglarna ut och in. Han var road af
allt detta, och liksom en annan får lust att samla
ägg, fick ban lust att samla sina tankar. Och så
köpte han den tjocka boken och kallade den:
Journal rörande min själ.
På detta sätt hade galoschmakaren, ehuru
mer ensam än de flesta människor äro, så
småningom fått mycket att älska och tänka på. Öfver
honom lyste därför också hans osynliga lif, ty
ju mer man finner att älska på jorden, desto
rikare syns det osynliga, och omvändt, ju mer
man älskar det osynliga, desto rikare finner man
lifvet.
Detta, sade galoschmakaren och visade på
sitt galoschlager, det är min kropp. Men detta,
sade han och visade sina träbilder och sina
verktyg, det. är min själ. Det förra hjälper mig att
lefva i tiden, det senare hjälper mig att lefva i
evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
