Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALOSCHMAKAREN
195
Och så log han i sitt stora skägg.
Hur naturligt är icke allt detta I Det enda
märkvärdiga med galoschmakaren var, att han
förmått skilja ut det eviga i sitt lif från det
timliga, det göra ju icke alla; men alla äro inte
heller nog ensamma att ha tid att fundera ut
dylikt.
Tror du mig nu? Tror du, att galoschmakaren
kan lefva i våra dagar, midt ibland oss? Om
du icke tror det, så skall jag hviska i ditt öra:
Jag vet det!
Ja, där sitter han vid sitt bord i aftonsolen
och hamrar och skär. Den gamle, vise mannen
med det hvita skägget och den höghvälfda,
skinande hjässan.
Det skymmer! sade han, när Masen slog sju.
Jag har fått en sådan lust att gå ut, Glasman. Jag
tror, att vi gör slut för i dag.
Då han sagt detta, reste han sig och
ordnade ordentligt alla sina verktyg efter ålder och
anseende. Sedan tvättade han sig, iklädde sig
sin stora regnkappa och gick ut.
Ute var det vår. Barnen, af hvilka man
alltid lär mest, de visade, hvad våren innebar, ty
de rullade sig på marken och i det spirande
gräset, och de tuggade på blad och stjälkar.
Det var en enda stor, omedveten glädje öfver
att återse jorden, och hela skapelsen fick ett nytt
lif genom beröringen med den liksom en gång
jätten Antheus i sagan.
Äfven galoschmakaren gladde sig, när han
hörde bäckarna sorla i fjärran och kände jordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
