Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
r. A LOSCH MAKAR KN
ångor, starka som stallukt, komma sväfvande i
luften.
Men honom gladde stjärnorna mer än något
annat. Han gick upp till en höjd ofvan staden,
och därifrån betraktade han dem. Det var inte
längre så många som om vintern; de ha frusit
bort, sade galoschmakaren för sig själf. Men de,
som voro kvar, hade svällt ut, likasom hade solen
påverkat dem. De stodo där som stora, hvita rosor
i ett fönster.
Hvilken renhet! mumlade galoschmakaren
hänryckt. Hvilken glans! Hvilken oförgänglig
skönhet! Hvilken fröjd och hvila att se dem! Hvilken
svalka! Hvilken outsäglig frid !
Och sedan han länge betraktat dem, svepte
han kappan omkring sig och återvände hem.
Det var redan mörkt, när han trädde in i
sina små rum, och han tände en stor brasa i
spiseln.
Sedan satte han sig och sade högt:
Min hustru och mina barn! Min släkt och
alla mina vänner! Låt oss berätta, hvad vi i
dag ha upplefvat!
På morgonen kom en gammal gumma och
gaf oss vår nye sångare, som vi efter dagens
namn ha döpt till Urban. Vi tyckte, att det var
en häxa, som gaf oss vår lilla vän! En gammal
ful och elak häxa. Men det var ingen häxa, utan
bara en gammal fattig gumma från gamla häktet,
som inte förstod vårt lif och våra vanor. Därför
tyckte vi, att det var en häxa. Men hon gaf oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
