Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207 ÅSKVÄDRETS INFLYTANDE PÅ ETT ÄKTENSKAP
inte ett ljud, fastän deras skall nyss hade hörts
från tull till tull.
Just i detta ögonblick hunno vindarna fram.
De stodo med ett sista språng på södra bergen,
och då sågo de denna förödelsens styggelse. Allt
stod i flammor, likt glödande pilar döko blixtarna
ner i fjärdarnas vatten, som sprutade upp likt ur
hvalar, och staden påminde i mörkret om en
samling människor, som väckts af elden och rusat
ut i bara nattskjortan, ty så bleka voro husen.
Här brinner! tänkte vindarna. Vatten!
Och så öppnade de dörrarna till ett stort
vatten- och hagelmoln, och nu öste regnet öfver
staden. Och vindarna kommo som rasande hundar
och gåfvo sig i batalj med de blixtrande och
spottande kattorna; och det blef ett lif, som ingen
mänsklig penna kan beskrifva.
Alltnog: fru Unæus stod halfnaken och
genomvåt vid sin dyrbara drifbänk. Hon hade täckt den
väl, och hon njöt som träden och gräset af det
ljumma regnet och de svala vindarna. Och åt
lifvet uppe i molnen gladde hon sig.
Rundt omkring var allting som utdödt, inte en
människa syntes.
Då såg hon en figur komma löpande. Det
var en ynklig syn! En man, som sprang med
händerna för ansiktet.
Hvad är det för stackare? sade fru Unæus;
och då var det hennes egen man.
Han sprang förbi henne, rätt in, och hon
stirrade efter honom, där hon stod, en häxa lik, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
