Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
SKEDEN
Liknar den inte en svan? sade hon.
Hur kan den likna en svan? svarade han.
En svan har hals och hufvud och näbb och stjärt
och fötter. Men jag ser inte något sådant på månen.
Men svanens själ! sade hon.
Pah! svarade han.
Men du har åtminstone själ, Jakob! sade hon
och klappade hans hand.
Om den saken vet man så föga, svarade han;
och då log hon, ty hon visste det ju.
Klipporna voro formade som fantastiska
djurbilder, och hon väntade, att de skulle börja röra
sig i månskenet.
Han började kyssa och smeka henne, men
under tiden betraktade hon sina händer. De voro
täckta af den silfverblå askan, och naglarna glänste
som ädelstenar.
Skuggor, underliga skuggor! hviskade hon i
Jakob Unæi öra.
Men när hon nu kände, hvad han gjorde,
i det han andades tungt, sade hon:
Nej, Jakob! Jag förstår dig, men jag vill inte.
Men nu måste du! sade han.
Visst inte! svarade hon.
Du förställer dig! sade han. Du är ju
hysterisk ai längtan.
Förställer jag mig? svarade hon häpen. Nej
inte jag, men du!
Förställer jag mig! utropade han. Det visar
jag väl nu, att jag inte gör.
Du erkänner ju inte, att också du ser samma
underliga sken som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
