Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•259 FÖLJDEN AF ATT RAMLA FRÅN ETT TAK
och skottade snö och du såg en svensk komma
gående förbi, så skulle du förmodligen luta dig fram
och titta på honom. Järker, när han såg, att det
var en döfstum, gjorde detta; och han följde henne
med blicken från grinden, ända till dess att hon
gått in genom porten.
När han nu skulle återta sin skottning, slant
han på snön, som tinat under foten och blifvit hal,
och helt plötsligt fann han sig ute i luften.
Medan han faller, hinner jag väl säga, att
just nedanför var en drifbänk belägen, och den
var full af is.
Men se, så underlig han ser ut i luften! Med
högra handen håller han skofveln öfver hufvudet,
som hans förfäder hållit vargspjutet, och han faller
på detta sätt.
Duns! sade det. Nu satt han i drifbänken,
på isen. Han rörde sig inte strax, utan han tittade
bara på skofveln. Sen kände han på den,
undersökte den, vände den och fann den fullkomligt
oskadd. Då reste han sig.
Nu kände han också på sig själf och gnuggade
sig bak, tittade sedan uppåt taket, mumlade: äh-äh!
och gick så bort till vedboden, därifrån inom kort
hördes ljuden af yxhugg.
Och den dan blef taket inte renskottadt från
snö. Men Järker haltade inte och linkade inte;
han såg endast fundersam ut, och det var allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
