Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•273 FÖLJDEN AF ATT RAMLA FRÅN ETT TAK
stren skimrade; och husen sågo ut som hönor,
hvilka bredt ut vingarna och hade alla ungarna
i godt förvar.
Där stod skogen, gran vid gran, och inte en
kvist rördes. Där stod björkhammarn, och lofven
voro ännu ljusa och luftiga. Där stod den
ensamma rönnen, full af blom. Där lågo gärdena,
med broddens späda fjun som skägget på en
ynglings kinder. Där lågo lägdorna, gröna som
björklöfven. Där lågo de gamla gråa bodarna, där
lutade sig staketen, där låg bryggan och båtarna,
och där bredde sig fjärden blank som en höstis.
Och därborta — bergen! Ås öfver ås; dyning
bakom dyning; muren kring denna ljufva plats;
skyddet, värnet; planket, som skilde vår gård från
grannens!
öfver allt detta stod himlen, utan ett moln.
Järker, om den usle syndaren hört sitt
lyckliga hjärta, skulle ha hört det säga, att allt, hvad
han såg, var inneslutet i en jättestor daggdroppe.
En daggdroppe, som hängde ytterst på en kvist
af världsträdet och dallrade i morgonbrisen, som
kom.
Men Järker snöt sig bara i fingrarna, och
sedan gick ban in, ty han frös om fötterna. Efter
en liten stund kom han åter ut, fullklädd, och
gjorde en långsam rond kring gården. Han
besökte hästarna och korna och fåren och svinen
och hönsen, han hängde länge öfver en
gärdsgård och betraktade ängarna, han profvade
ös-karet i brunnen, gjorde en titt på logen, där
vigseln skulle ske, och promenerade omkring som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
