Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283 STADENS EGNA SPÖKEN
till slut var det kapten, som fick ge tappt, och
han flytta ner i backen och gifte sig med henne
här, och sen har en aldrig mera hört.
O, Guds råd och vägar! Hur outrannsakliga
äro de inte!
Än käringa, som stod under isen hela vintern
då! sade mamsell Henriksdotter.
Var det nån sanning i det? utropade Kaj-Kaj.
Sanning, sa hon! Tror hon, en far med
lögner, fast en int tigg Gud om nåden hans
hvareviga minut. Jag såg na väl, när jag var ung,
många herrans gånger, då hon gick förbi.
Stod hon under isen en hel vinter! Det är
inte möjligt! sade kokerskan.
Jag säg, om det vore mitt sista ord, att det
var sanning, men få’nt han låta bli och tro, han
som vill! Men käringa stod där, sanna ordet, si!
Hon kom och gick i stranna norr vid bodarna,
där ingen kaj fanns då för tiden, utan det var
strand hela vägen, och det var mörka kvällen om
hösten. Nu var det jussom spänger längs bodarna,
så en kunde gå längsefter, och det var gint, si.
Nu komma käringa och gå, och mörkt sa jag, det
var. Och djupt var det som näcken, för storbåtarna
la till, ända vid bodarna, och storfartygen låg
strax utanför. Käringa stöp, ska en begripa, och
trumla hufvudstupanes i sjön, si, och borta var
hon. Ingen såg na mer, si! Hon var, som hon
hade farit genom luften. Och det vardt tacksägelse
efter na och inskrifvet i kyrkboken, och så var
hon död och glömd, som en blir, och så var det
inget mer med den saken, si! Och så blef det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
