Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSTE
•299
Då brann ett glimmande stjärnskott i himlen.
Vore jag ett barn, sade han då, skulle jag ta
emot detta tecken och tro. Men jag är ju inget
barn!
Därefter tömde han glaset i botten.
Men det har i alla fall varit en vacker dag i
dag! sade han. Säg, alla ni döda i mina hyllor,
var jorden lika vacker också på er tid? Satt ni
och pratade så här för er själf om kvällarna?
Nej, ni vandrade omkring i era togor så här! sade
han, draperade sin röda filt öfver axeln som en
toga och gick med högtidliga steg i rummet.
Hvad vi skulle skra,tta, om vi en dag hade
sett och hört er! Men ni voro ändå mycket kloka
och visa.
Nu stannade han vid fönstret och sade:
Ha också ni, gåtfulla stjärnor, burit sådana
män? Har man äfven hos er firat orgiastiska
fester, ha äfven hos er ynglingar och jungfrur
dansat nakna, och ha äfven hos er vissa dagar
varit ägnade åt hvad vi kalla okyskheten? Har
äfven hos er allt detta så småningom aftagit och
fallit bort som obehöfligt?
Ack, människornas besynnerliga öden!
mumlade den gamle och gled ut på golfvet med åldriga
danssteg, draperad i den röda filten. Han dansade
fram till bordet, där konjakskaraffinen stod, bugade
för den, lyfte händerna öfver hufvudet och föll
på knä.
Äfven du döljer en gudom! sade han, fyllde
glaset och tömde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
