Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
DEN TYSTE
Där han nu stod på knä, sträckte han
händerna upp i luften och sade högt och långsamt:
Lef upp, ni döda, och skåda genom mig ännu
en kväll i lifvet! Hell er, gamla hvita gudar, hell
er, lunder, hell er, jungfrur och ynglingar!
Donec gratus eram tibi
nec quisquam potior brachia candidæ ...
Den gamle hann icke längre, ty han brast i
gråt, och med hufvudet mot bordskanten snyftade
han och grät.
Hvad jag är gammal, gammal, gammal!
mumlade han. Men plötsligt ryckte han upp sig, fyllde
ett glas och tömde det, och sedan ropade han:
Hymené, Hymenéos!
Och därefter reciterade han en Catulli
kärleksdikt. Han reste sig, sträckte ut armen och sade,
som om han mässat:
Klarhet! Klarhet! Tredubbelt lysande
klarhet!
Var hälsad, du åldrige stamfader, jag bugar
för din allvarliga ande I
Ja! Detta är dina söners söner, vi buga alla
för dig. Vi lxa talat om tingens gåtor, och vi
dansa högtidliga danser.
Frågar du, hvem jag är? Jag är din siste son,
och jag är gränsen mellan tiden och evigheten.
O, klarhet, tredubbelt lysande klarhet!
Sen han sagt detta, stod han orörlig, som om
han lyssnat; men slutligen sade han:
Jaha! Det lät inte så illa! Men nu bör gub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
