Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
FISKARE.
förmedlande öfvergången från den gyllne hjässan
till det skärhvita hullet. Öronen likna med sin
genomskinligt röda färg ett par blommor, och de blå
ögonen under pannan likna — ja, de likna endast sig
själfva och äro det de äro, ett par ljusblå ögon hos
en ångermanländsk fiskarflicka. Näsan är rak och
kavat, med veck vid vingarna, och Oreta är känd för
att kunna säga sin vilja, munnen är bred och
läpparna runda och klarröda, och innanför dem ser man
raden af blixtrande tänder. Och barmen är hög,
och hvad som syns naket af halsen visar, att
skinnet är hvitt, mjukt och dunigt.
Ingen bland detta folk kan ha ett djärfvare
humör ritadt i sitt ansikte än Pär-Erik. Huden är
röd af solbrännan, ögonen sticka, men munnen
skrattar och därvid syns en tandgård lika frisk och
grann som Gretas. Och af det borstiga, gulbruna
håret glittrar det metalliskt.
Pär-Erik och Greta äro fästfolk af gammalt, och
när de nu prata och se på hvarandra, slutar det med
att de söka hvarandras händer under bordet och
kramas, hvarpå Pär-Erik kastar sig in i samtalet
och Greta stirrar ut genom fönstret och petar
tänderna med gaffeln.
Mor Abygge själf, som är den myndigaste
fiskarhustrun i hamn, går från spisen till bordet,
fyller på fat och spillkum, klappar på axeln och
skrattar och kastar slämpord. Hon har sin
älsklingskatt på axeln, och när hon är fri en stund,
blandar hon kaffe och grädde på ett tefat och låter
katten dricka från axeln.
Slämpord = små skämtsamma uddigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
