Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
PÄR-ERIKS JAKT. 18
för godt af henne? För allt sitt slit och släp hade
han ingen tack. Det var hans plikt att släpa, därför
att hon en natt varit sjuk för hans skull. Men då han
inte var orsak till sig själf, så kunde han ju inte heller
ha någon förpliktelse mot henne. Om han inte
ville. Naturligtvis.
Hur många nätter hade han inte legat ute på
skären och frusit? Hur många nätter ej i
skötbåten? På hösten i storm och rägn? På vintern,
då han varit nära att bli borta i snötjocka under
skäljakt på isen?
Han hade vågat sitt lif för att skaffa hem mat
åt de gamle. Hade hon vågat sitt en gång, hade
han vågat sitt flera. Nöje hade hon haft för pinan,
men hvilket nöje hade han ? Och hvad rådde han för
pinan? Hade det inte varit han som kommiit, hade
det väl varit någon annan. Och om denne andre
hade varit en som dragit ut i världen, hvad hade
hon då haft?
Det såg han: ju mer han gaf dem, dess mer
ville de ha. Än kunde de lefva i tio år, och för hvart
år murknade de till, stängde utsikterna för honom,
förmörkade och förbittrade lifvet och satte en vägg
mellan flickan och honom. Hvem garanterade, att
hon ej blef less, tog en annan och sålunda kom bort
för honom? Kunde hon vänta i tio år? Ett var
medlet: att hon blef med barn. Men det var skam,
och hon skulle aldrig samtycka. Inte heller vågade
han fordra det af fruktan att bli afvisad för alltid.
Var nu detta en välsignelse att ha hem och
gamla föräldrar? Så sade man. Ja så, sade man.
Ja — så...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
