Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 SKÄLTIDEN.
Pär-Erik Sundberg, hamnens vildaste pojke
fordom, nu gift med dottern till Jan Ågren, skulle,
så sant som han bar sitt namn med heder, gå
ut på skälisen och komma tillbaka med minst tre
skälar.
Hans unga kvinna Oreta med första barnet på
armen och det andra under hjärtat stod i bosvalen
och såg mannen, hög och kraftig, i skälskinnspjäxor
och hvit mössa gå med linan öfver axeln och dra
drogen med lillbåten, skjuten af Danke Hardin och
Johan Locknéus. De försvunno bakom uddarna,
och spåret syntes lysa i morgonsolen, där de gått.
Sör från hamn hördes yxhugg och hammarslag
och virkets gnek och några
rop;gummorstultadeförbi Pär-Eriks stuga i tinsnön på hamnvägen, och
genom bryggstufönstren syntes gubbhufvun lutade
öfver arbetet med surströmmingskaggarna till
sommarn.
Gubben Åbygge kom sör från handelsman med
en flaska linolja i hand. Greta gick upp från
bosvalan och fram till grinden.
— Tio I, att isen gå mycket i dag, morbror?
frågade hon.
— Hvad kan jag veta! sa gubben. Isen gå
nog, som han vill. Har du’n Pär-Erik ute på
skälisen då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
