Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SKALTIDEN
27
göra det, som toket är, sade Johan och tillade: jag
stanna och vakta båten. Det finns en fäll där för
räxten.
Danke hade gubbens lodbössa, men Pär-Erik en
Huskvarna. De stoppade på sig några
hårdbrödbitar och lite mjukt och lite socker. Pipa och
tobak och svafvelstickor hade de. Och gingo.
Skälen låg åt söder. Dit gingo de. Broarna
ledade som plåtarna i ett sköldpaddskinn, och
blå-isfjärdar, fyllda af krossis i kilen, trängde in
emellan, och där rämnor funnits, voro de frusna till
uppstående och ansvällda kälar.
Jägarna hade tagit på hvita skjortor för att
ej bryta af mot isen. De kröpo fram mellan
på-ändaresta isblock, när skälen fanns i närheten,
hasade sig fram på skridstången, lagade att vinden
var emot och sköto ej, förrän de kommit så nära,
att ingen möjlighet fanns att komma närmare.
Skotten gåfvo ej större knall än rök, som knappt
märktes, och när bara kulan placerades rätt, så att
offret ej hann röra sig, kunde man ladda om och
knäppa en till. Så fick Pär-Erik två och och Danke en.
— Därute, pekade Pär-Erik, ligg en mala. Ska
vi dit och få oss ett par?
Då Danke, som börjat ta landmärke och bli
betänksam, såg tvehågsen ut, förklarade Pär-Erik, att
det ju inte var någon ström, att vinden stod nästan
stilla, att isen inte gått en enda gång och att solen
visserligen var på fall, men ännu ej tagit landbergen
och ännu hade en bit kvar af himlen.
Nu syntes ju hemlandet fjärran och mörkt i
En mala = en hel hög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
