Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
I SKALTIDEN
va sig in under skaren och få tak och värme där,
och i morgon skulle han gå samma väg tillbaka
hem. När han då kom hem med alla sina skinn
— teg man kanske då?
För resten måste han ha pengar. Till våren kom
andra ungen. Då hade han två gaphalsar i
stugan. Oreta fick inte tid att ro på sjön, och han måste
ha det han födde sig själf och dem med.
Men sommarn skulle komma. Han visste
mycket, som de andra inte visste. Han hade legat
mycket ute med bössan och sett mycket och hört och
lärt mycket på den tiden han var flottakarl. Han skulle
visa, hvad det ville säga att ha starka armar och
djärfsamt humör, så man kunde våga lite för att
vinna. Och Greta skulle inte behöfva ångra, att
hon kommit i lag med honom.
Låt vara, att han var argsint ibland. Det
behöfdes nog, hon var inte af de goaktigaste själf.
Men de kände till hvarann både utan och innan
och visste att det inte var något, som fallerade,
när det kom till kritan.
Skälarne — de lågo bortåt isen. Solen sken
rödt på dem. De syntes som kringkastade stockar
efter en eld, gjorde inte en rörelse. Och allting var
stilla.
Bergen i land reste sig mot natten, mörka och
långsträckta, och solrodnan fyllde ej längre hela
luften. Den smög tätt öfver isen, i en grund våg
från västra bergen vällande ner mot hafvet och
nående nätt och jämnt öfver skälarna och
skäljägaren. Pär-Erik hukade sig i den röda skymningen
och kröp rundt en isrugelkas, kom öfver krossis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
