Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SKALTIDEN
31
som gled undan, bakom isblock, gröna som glas och
med droppglöd af solen i lä, lyfte varligt på hufvut
och spejade. På isfältet mellan honom och det
aflägsna hemlandet lågo skälarna, fem stycken
närmast i grupp, och ej långt ifrån dem syntes hålet;
det skvalpade lätt och reflexerna af solnedgången
glittrade i vattnet.
Han stödde bössan mot en skarkant, siktade
noga, blicken ville bländas af den röda bösspipan
och skenet i luften; skälarna syntes suddiga i
konturen; han måttade noga, och skottet gick. Ett
af djuren ryckte till och låg därefter orörligt. Han
laddade om och siktade på nästa och sköt. Den
ryckte till och låg orörlig. Pär-Erik sköt än en
gång. Ännu en skäl ryckte till och låg därefter
orörlig. Det log i mungiporna på Pär-Erik.
Skälen måtte vara trött, tänkte han. Det var det
märkvärdigaste han varit med om. Han siktade än en
gång, men mindre noga och sköt. Det blef bom,
det var också skummare nu. Den sårade skälen
jämrade sig och rullade ner i hålet, kamraten följde
och vickade afsked med stubben.
När Pär-Erik reste sig, såg han aftonstjärnan
brinna ljusblå och stor på den gulröda himlen.
Tunna skuggor föllo från alla upprättstående isblock,
och snön syntes blå och genomskinlig som ett
månsken.
Han lutade sig öfver skälarna och undersökte
dem, såg sig därefter frusen i en hast omkring.
Till höger hade han Sörudden, och öfver den reste
sig den svarta fastlandslängan med rosig snö på
topparna. I horisonten framöfver höjde sig Qnäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
