Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
I SKALTIDEN
sig på Gnäggen som vi brukte i min ungdom. Bara
sola går opp, kom han igen.
— Kom han igen? Nej ni, morbror, den hänn
gången kom han ingan igen.
Solen kom, ingen Pär-Erik kom. Solen sjönk,
och han var borta. Solen steg och solen sjönk,
vintern blef vår, Pär-Eriks son föddes och blef döpt;
och hvar gång Greta gick ner i bosvalan, såg hon
mot Maludden, det blef en vana.
Nästa höst gifte hon sig för barnens skull med
Johan. De voro ett tystlåtet folk, som lefde i
ärbarhet och arbete, och Pär-Eriks och Johans barn
växte opp i sämja och blefvo stora.
Som alla andra talade de om »Pär-Eriks-året»,
ty det ordet blef stäf där i hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
