Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41 I VÅRSTORMARNAS TID
Luften härute var mera kall oeh hvass och
genomskinlig, och den oformligt stora morgonsolen,
som syntes ansvälld af sin hetta, förmådde knappt
lyfta sig ur horisonten och sköt sina strålar nästan
paralellt med vattnet. För Erik, som var vänd mot
framstäfven, föreföll det som om solen hängde på
stamknoppen.
— Jag svettas om ryggen, men jag frys om
magan, sade Jonas.
— Och jag svettas om magan men frys om
ryggen, svarade Erik. Men förbanne mej, att jag är
karl att begripa hvad det är, fast jag sitt här och
glor, så ögona kan rinna bort.
Ibland tog han upp tuben och kikade,
dessemellan flyttade han ej blicken från det mystiska
föremålet, och ju mer han spejade, desto
fundersammare blef ansiktet. Båten kryssade fram genom
sund och öfver fjärdar, och slutligen var
drifisban-det passerad! Måsar flögo skriande öfver båten,
och dyningen häfde den i behaglig rytm, och
luften började så småningom att värmas upp af solen.
— Men för helvetets djäflar! utropade Erik till
sist. Nu är det alldeles på tok. Titta, får du se!
Ta tuben! Ska det vara en skäl, hva? På ett lite
flak? Och fågel, ett helt streck på vattnet
hitan-för?
— Det var märkvärdigt! sade Jonas långsamt
med tuben för ögat. Kan det vara någon från
Try-sunda, som ha varit på skäl-isen och drifve från
vre. För att det är en karl, det är säkert.
— Det är ju, hvad jag har tänkt hela tiden.
Men han står ju i vattnet, ser du. Och hvad är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
