Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
I VÅRSTORMARNAS TID
det, som komma hitåt? Det måtte vara inström
här.
— Det ser ju ut som folk rakt, som flyt,
men en tomlår ser jag då. Och en kagge.
— Är det nån, som ha seglat kull? Det ska
du se!
Det var en karl, som stod midt i hafvet. Han
syntes tydligt mot luften; han fäktade med armarna.
Halfva kroppen var öfver horisonten, men den
andra hälften syntes suddigt mot vattnet. Än höjdes
synen af dyningen mot den gyllne morgonhimlen,
än åter sänktes den, så att karlen tycktes sjunka ner
i djupet gång efter annan.
— Nog är vi då en mil ut, det ser jag på
Balus, sade Jonas.
— Och då ska en möta på en männisch midt
i hafvet så långt ut. Hvad vill det säja då? sade
Erik. Han sir rakt ut som ett spöke.
När nu bröderna kommo närmare, möttes de
af tomma trälådor, fårkroppar, uppfläkta svin,
kaggar, å.ror, burkar, byttor, som med döfva ljud och
skrapningar tornade mot båtsidan.
— Ska vi preja’n frågade Erik. Han stå på en
flotte, tro jag rakt. Han ha sjöstöflar och
får-skinnspäls och mössa och en röd halsduk. Jag
tro, han inte är klok, jag. Han peka uppåt. Hör
du int, hur han ropa! Ser du, han tala visst med
sola. Ska vi preja’n? Han hör ju int, att vi
kommer annars, så då blir han väl rädd.
Erik reste sig och satte händerna för mun och
ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
