Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 I VÅRSTORMARNAS TID
— Båt ohoj!... Kors! Föll han i?...
Vid ropet tumlade karln baklänges, men han
reste sig på knä och betraktade båten. Han
sträckte händerna framför sig och ropade några ord, och
samtidigt reste sig ännu en mänsklig varelse
bredvid honom och vinkade med handen.
Bröderna rodde fram och sågo nu kölen af en
omstjälpt större båt, en slup förmodligen, och på
de svarttjärade bottenplankorna tätt till vattnet lågo
de båda karlarna.
Den förste reste sig och sträckte händerna mot
båten, medan tårar runnö ur hans blåringade och
feberheta ögon nerför ansiktet, och han ropade
genom snyftningar:
— Är det Gud, som har sändt er till våran
räddning? Gud har hört våra böner! Lof och pris
och ära vare Gud i himlen, som har sändt er till
våran räddning!
Då hörde bröderna, att de voro finnar, och
begrepo, att de voro skeppsbrutna i drifisen och sista
stormen. De rodde tätt intill slupen och höllo där.
Tätt vid kölen på andra sidan låg ännu en tredje
karl, en gammal man, ty han hade långt grått skägg.
Han låg orörlig. Erik pekade på honom.
— Han dog i morse tidigt, svarade den som
talat, på sin sjungande finska, men vi vill int kast
han i sjöin, vi trodd nog hela tidin, vi skull få bli
räddad och kom i land och begrafva han, gubbin,
och därför har vi tryckt fast kläna hans i tjäran,
för se, båtin är nytjärad, och tjäran har int torka
än. Men ge oss att dricka. Vi försmäktar af törst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
