Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
I VÅRSTORMARNAS TID
III.
De skeppsbrutna hade blifvit landförda på en
tisdag. Följande söndag rodde man till
sockenkyrkogården med gubben Kieppos, och där ligger han;
ingen vet, hvar hans plats är.
När han bars från bryggstun ner till båten
hedrade honom hamnborna.
Snickar Nyholm, som på onsdagen åter var frisk,
gjorde en likkista, som blef så prydlig, att flera af
de äldre hamnborna kände sig afvogt stämda mot
Kieppos, men alla barn i hamn hade varit till
Fäbodsjön och plockat tidiga vårblommor och prydt
kistan med dem. Det var hästhofsört med duniga
stjälkar och den trohjärtade blåsippan samt några
späda hvitsippor, ett par knoppar af kabbellöken
hade de också funnit, och för öfrigt hade de rifvit
lingonris och nylöfvad björk.
Tidigt på morgonen ringde det i kapellets
klocka, och man gick i kapellet och åhörde en lång
betraktelse.
Klockan två ringde det för andrla gången.
Det var en gammal klocka, som hängde under
en murken huf, och föga ljud fanns i klockan, men
man hörde i stället samtidigt med klämtningen, hur
hela stapeln skrek, och det gjorde intryck på
hamnborna.
Klockan två ringde det för andra gången.
Nu vandrade alla de gamla upp till stugan
i backen och samlades utanför dörren. Man gick in
i tur och ordning och betraktade Kieppos, som låg
i sin vackra kista iklädd en hvit skjorta. Bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
