Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 LOTSARNA TA FÖRSTA BÅTEN FÖR ÅRET
Lotsförmans äldsta dotter satt i väfstolen och
väfde röda inslaget till fars skötbåtssegel. 1
trädgården under häggarna, som knoppades, sådde och
planterade de båda andra, och man väntade hvar
dag bud från Hernösand eller från något af verken,
att en ångare eller en seglare skulle komma.
Och budet kom.
När kvällen blef, sade lotsförman, som hade
vakten, åt sina flickor, som för natten skulle öfverta
den:
— Håll utkik åt Högbonn! sade han. I vet,
att det är en ångare i görningen.
Därmed vände han sig i sängen och somnade
genast.
Nu gingo de två äldsta flickorna upp till
bärget. De voro klädda i vinterkappor och hade
schalar med sig. öfver den äldstas axel hängde tuben
i en röd snodd.
Flickorna gingo sakta uppför de branta och
besvärliga trapporna och talade om somrar, som gått,
och om den, som nu började tändas. Den äldsta,
som var nära trettiotalet, hade under vintern fått
tillbaka något af förgångna års fägring. Ögonen,
som kunde skifta likt en fuktig berghälla, på
hvilken solnedgången skiner, hade varit tända, och
kinderna hade rundats till, och hyn blomstrat, och
pannan legat som ett hvitt moln öfver ett vackert
och soligt landskap med snabbt föränderliga dagrar.
Men mot våren hade ögonen falnat, kinderna
fallit in i håligheterna efter förlorade tänder, kviss-
Hälla = häll; formen vanlig här norrut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
