Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 LOTSARNA TA FÖRSTA BÅTEN FÖR ÅRET
lågor, och i hvar uppgående våg tändes en blixt,
som hastigt släcktes.
Men i väster hann ej solnedgångens rodnad
dö bort, förrän ny vaknade öfver det isblå hafvet
i öster, där en landtunga stack ut med ett flammande
sken ytterst — och det var Skags fyr. Längst i
södra horisonten hade moln samlats. De stego ej,
men släpade öfver horisonten som mörka ångor.
Den yngre systerns hufvud hade fallit mot
vakt-stugans vägg. Munnen var halföppen, ögonen slutna.
Af månskenet, som bredde sig öfver bärgtoppen och
tände silfverglans i fönstret, kom en dödens
blekhet öfver ansiktet.
Den äldre systern låg femminuter efter
femminuter orörlig. Den yngre satt som i sömn.
Haren knarrade, orren sjåsade, taltrasten sjöng.
Stundom trängde ljudet med en vindfläkt från en bäck i
skogen, som forsade med ett bredt dån.
Och rätt öfver det öde hafvet hängde en stor
stjärna ensam, röd som en ångares babordslanterna
eller en förankringsboj ute i rymden. Då gjorde
den äldre systern en plötslig rörelse och ropade
till.
— Jag si’n, Hilma! Jag si’n! Han är i
Los-mesundet! Jag si grön lanterna, och då är det
han.
Den yngre systern hade spruttit ur sin dvala.
— Herre jistanes, Fanny, så du gasta! Jag
val rakt rädd, sade hon och tog till tuben.
Nu ställde sig den äldre systern i vaktstugans
svale med tuben i titthålet, och den enögda,
stor-gloende tuben riktades som en kanonmynning ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
