Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61 LOTSARNA TA FÖRSTA BÅTEN FÖR ÅRET
öde haf kring dessa öde skär, under det att en
ensam lastångare letade sig fram i drifisen och
två lotsfönnansdöttrar, som egentligen bara hade
bekymmer för att bli gifta, med af trötthet och
ansträngning svidande ögon fot för fot följde dess
färd mot deras ö.
Och vid deras fötter nere i hamn sofvo inte
bara deras fiender, men deras far och de andra
lotsarna, som skulle vakna vid första signal och hoppa
i kläderna, springa genom hamnen, längs stranden
ut mot Rödharet, skjuta ut båten och ro till
ångaren som höll bi, ett puttrande och svart och smutsigt
odjur i det rena vattnet — det första odjuret för
i år.
Flickorna hängde vid hvar sin tub och
spejade oafbrutet och tysta. Skrofvet af ångaren
skönjdes nu och lanternorna urskildes tydligt: styrbords
gröna och topplanternans hvitgula, hyttfönstrens rad,
masterna och skorstenen, som gaf ur sig en svart
rök, hvilken hvirflade öfver vattnet och slog ned
kring båten som en svärm svarta måsar. Bakom låg
kustens mörka rand.
I öster fjärran ordnades nu mot morgon.
Mån-skifvan stod som klarast.
Folk vaknade då i hamn. En båt gled öfver
sundets hvita vattenspegel mellan stränderna, satte
kurs utåt och försvann om uddarna.
Haren hade tystnat, orren hördes alltmera
sällan, trasten var borta. Det var blifvet rödt och
gryningskalit och alldeles stilla, och flickornas
blekblå skuggor rörde sig spöklikt på utkiksväggen, när
de ändrade plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
