Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 STRÖMMINGEN STÅR PÅ GRUNDET!
Och så dansade vi på bryggan, och min svarta
pudel Jimblom Pudelkvist Esq. dansade med.
Och natt blef. ,
Himlen hvälfde sig som en enorm blåklocka
öfver oss, dess botten var en blodröd måne.
Stjärnorna voro ståndarknapparna — om campanulan
tillhört klassen Polyandria. Men svart och väldigt
bredde sig hafvet.
Båtarna löpte ut Skötkapprodden var kommen,
kapprodden till Storgrundet för att få bästa platsen.
Frösen stod om bogarna, flaksköta tittade öfver sua,
stamsköta nickade från akterstammen farväl till
hamnen ; från berget sågo vi båtarna därute som svarta
flugor krälande på ett mörkblått läskpapper midt i
en blek måneld öfver dyningarna hän mot grundet
en mil till hafs.
Och natten gick.
Färgen rann ur månen, den blef blek och
gömde sig bakom skogen^ himlens blåsken pumpade
hafvet till horisonten, i öster öfver Åskäret slogo
gula flammor upp, blefvo röda; moln sprucko ut,
rosigt slöjiga, och knappt kysste jag till afsked den
rödaste munnen och nickade mot de blåaste
ögonen, förrän röken steg ur Munthers skorsten, och
det var att reda båten klar.
Stod strömmingen på grundet?
Hur skall jag med ord skildra den stund då
solen varligt tänder eld på österhorisontens dis och
likt en klippa af stelnadt blod höjer sig som en ny
världs yttersta udde öfver vattenlinjen? Molnen,
rosiga och tunna, forma sig till radier ut mot rymdens
periferi, från solens uppgångsort som centrum, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
