Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ETT SKÄRFISKARMAL
så långt söat. Och så såg jag, att n’011e Norberg
och n’Erke Svedman tog ner seglet sitt på båten
och rodde tebakars till granne, och sen så såg jag,
att n’Per Gustaf släppte sköta och rodde till lands,
och då begrep jag nog, hur det var. Sen på dan,
så gick jag till n’Per Gusta och fragte’n, hur myttje
han hadde fått på grunne på natten. Jo, äsch du
vill veta’t, sa’n, så fick jag armade fiskarlus en
halffjärding på hele skötlanget mitt, men tjvå fjärding
fick jag på midtelsköta din, din förbannade
ström-mingstjyf sa’n...
Per Gustaf inföll här:
— Fisktjyf sa jag, för han är nog tjyfvet där
i laxen å!
Alla sågo på Per Gustaf och somliga logo, men
ingenting yttrades, och Erik Pärs fortsatte lugnt och
långsamt:
— Jag tog allrin tebakars strömmingen min,
för jag tyckte, det kunde jussom vära synd om
Per Gusta, som allrin dögde till å fische nå, mens
vi annren ha fische mest för jämnan.
— Det var fäll ljug det, Erik Pärs, sade en
röst bland åhörarna.
— Ha’nt vi fische mest för jämnan? frågade
Erik Pärs.
— Na stregel ha en fäll fått, men fische var det
tunt om! svarade rösten.
— Det var för räksten detsamma, sade Erik
Pärs. Men äsch n’Per Gusta hadde täje på sej, att
han va en fähund, som drog sköta mine midt på
Stregel = tunn fångst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
