Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 GUMMAN MUNTHER GRÄT
tens historia krupit ur omfamningen och kommit i
pjäxorna, hade för sista gången värmt sin hand
mot skräddarns dotters heta skinn, i mörkret sökt
upp hennes mun och, när han funnit den, af
andakt fallit på knä och kysst sig mätt, samt därpå
störtat ut i regn och vinddån.
Han hör, hur man skriar öfverallt, hvar och en
upptagen af sitt; han ser mellan bodarna vattnet
slå upp i skum; han skymtar båtarna bland de
hvita vågorna på sundet, andra östrandens mörka
band, däröfver vågbrotten stötas upp som hvit ånga
ur en geysir; på höger hand har han hela
bodräckan med dess lif, på vänster hand gistvallarna,
öfvergifna, och längre därofvan under berget och
skogen bryggstugorna med upplysta fönster.
Han springer förbi pelargonier och petunier i
alla fönster och kommer till skräddarns. Då
knackar det i skräddarns fönster, och ett gulmagert
gubb-hufvud med kinesmustascher tittar fram mellan
blommorna.
— Kom hit! Hvarnasch kom du från? Hvad
gör du sör i hamna nu?
— Hvad jag gör? Jo... båta drif! Båta våra.
Jag gett ha nan, som hjälp mej. Vi ha notbåten
nor om strandbåthuset, och han sias rakt sant.
— Pst!... sa skräddarns dotter plötsligt och
knuffade drängen i ryggen, och när han vände sig,
såg han henne barfota, barhufvad, i en röd stubb,
som fladdrade om de hvita benen, och en gammal
blå sjökavaj; med yrande och halmfärgadt hår och
med röd mun men skärblekt skinn och ögon,
som logo och samtidigt voro rädda, och för andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
