Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
notdrägten
119
Han såg Erik Ers-pojkarna där i Dahlboms led
men gick inte dit, för han visste hvad det var
fråga om, utan stannnade Vid sitt och spottade
och sade ingenting och såg på regnmolnen, som
jagade lågt.
Nu var det tyst i Dahlboms led. Man kunde
höra regndropparnas prassel i luften och vågornas
brus under sjöbodarna.
Och vid symaskin sjöng Skräddars-Anders’ jänta
med sin klara sopran:
»Skalbaggen talte till flugan så,
andario,
säg, vill du bli fästmöa min
för pirio, för pir-i-ittit, dar-i-ittit, ittitdario.
dario;
du är för fattig, jag för fin,
för pir-i-ittit...
— Si på’n! Nu stå’n och vänte! sa Gusta
och bet sönder ett skratt.
— Han är laddad till tännren nu. Si, så’n
spöutte, hujsan!
— Tänk, hvad det ska låta tå’n! Går du,
Anders!
— Går du, som är svåger till’n!
— Nej, går du! Du ä stämningsman.Går du!
— Det var aldrin lönande.
— Du kan ju pröfve, Anders — sa Dahlbom.
— Äss I vill, sa Skräddar-Anders, men minns
att jag sa, att det var aldrin lönande.
Och så gick han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
