Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ÅGRENS GIFTERMÅL.
i.
På onsdag middag syntes Ådalsblekan som en
späd dimma öfver landbergen i väster. Moln
kommo som rök från kanonbatterier. Måsarna rymde
hafvet och höllo öfver hamnen som lossrifna
blomblad, med hvilka vinden lekte.
Jan Ågren stod på sin ägande bryggstubro och
såg fundersam ut. Hans ansikte var efter
sommarns solhetta så brunbrändt, att det glänste som
garfvadt skinn. Ögonen voro som hvita små
kiselstenar med blå bemålning. Med händerna i
byxfickorna, stolt i sina väldiga skälskinnspjäxor
stod han på sin ägande bryggstubro under skiftande
sol och långa skuggor i septembermiddagens
timma.
Nedanför, stödd mot första giststabben, stod
Lina Bergman från byn, hög, gyllengul och rosig,
med ögon, som lyste hårdt, och ondskefullt
sammanknäppt mun.
— Du gett si, att det val stormen! sade Jan
Ågren.
— Så få du, som du vill!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
