Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jan ågrens giftermål 143
Hvad var øtt göra ?
När han somnade vid att ett åskväder brast
loss med regn mot taket, visste han inte svar på
frågan. Men han kände sig inte, som skulle han
dö ännu på någon tid.
II.
Klockan var inte fullt fem på lördagsmorgonen,
då det lyste ur Jan Ågrens bryggstu. I mörkret
stod Jan på bron under septemberstjärnorna och
lyssnade på, hur hafvet dundrade mot
stränderna. Men dånet hade minskat sen i går kväll,
skogen susade knappt, himlen var klar, luften stilla,
och stjärnornas glans var ej mot vidare storm.
När han steg in genom dörren, föll spiselskenet
på hans hvita skjorta, svarta väst och byxor och
blanka skor. Modern stod böjd öfver kaffepannan,
en krokig och förmagrad gammal fiskarhustru med
håret i slätbena öfver det bruna och rynkiga ansiktet.
Hon var barfota; hon hade vackra fötter och
förnämt formade vrister på gamla dagar än — den
profvade Stina Ågren.
— Tänk du fära, Jan? sade hon.
— Gett fäll det. Det val ju ingen storm i dag
ändå!
Sonen satte sig vid bordet och stirrade in i
elden. Efter en stund stökade gumman fram
med kaffe och smör och bröd och lite stekt
strömming.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
