Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 jan ågrens giftermål
— Sjutalet fullt! sa frun och tillade saktare:
Sen så!...
— En ska ha det godt för att kunna dra sig
fram med så många bån! Skulle alla ha så mycke
bån, rymdes det nog inte fler i landet, sade Lina
sin tanke rakt på sak.
Frun log och ropade på komministern, som
kom in följd af fiskrarna, hvilka nu redde sig till
uppbrott.
Vinden var nordväst, och molnen lofvade, att
den skulle stå sig till frampå natten. Innan man
for från sjöboden, där man tagit i land, åts en
ordentlig middag ur matskrinet med strömming och
kallpotatis och tunnpannkakor med sylt och socker,
och korf, och smör och bröd, och mjölk och
brännvin.
Jan Ågren hade redan förut godt om
brännvin i kroppen. Nu fick han så pass, att det började
glida för ögonen. Han såg ett par bondpojkar på
land, som intresserade sig för måltiden.
— Är I hungrig, pojkar? ropade han och
viftade åt dem.
— Hall igen mun din, Jan! sade Lina öfver
en tunnpannkaka.
— Hvad fan säg du för slag, käring? Tänk
du blir sturk, för du ha fått ringen på fingret? Nog
ha jag bara en och du två, men det är du, som ska
vära underdånin. Så mycket du vet, prästen sa
det. Du hörde’t själf. I hörde’t allihop. Kvinnan
skall...
— Hall igen mun din, sa jag! sade Lina lugnt
än engång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
