Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jan ågrens giftermål 152
— Brännvin ha vi hemma — bå tå pären och
korna, sade Jan och glisade mot Lina.
— När är vi hemma då? sade hon.
— Om en timma, svarade Simon, som satt
till rors.
— Det tör bli en bröllopsdans att minnas, sade
Jan, hånskrattande.
— Liksom resan! sade Lina.
— Just det, ja! hånskrattade Jan för andra
gången. Jussom resan, ja. Det är precis, det. Men
hocken som prisa’n mest, det får en fäll si!
— Nu gett du ge mej brännvinsflaska, Lina,
sade han om en stund. — Jag frys, så jag skakas rakt.
Han fick den och drack ett långt drag. Sedan
höll han flaskan mot solen, så att det bruna glaset
fylldes af ett gyllene sken.
— Si så vackert med brännvinet! lallade han.
Det är rakt, som hadde’n gulle ti flaska.
Plötsligt blef han allvarsam. Därpå skrattade
han igen.
— Si! Si på skäln! ropade han plötsligt och
pekade i lovart.
I detsamma de andra vände blickarna dit, sade
han hastigt:
— Flaska först och glaset sen!
Samtidigt slängde han flaskan rätt ut i den
forsande solfåran och störtade öfver bord. Men Erik
var snabbare än han, och just som öfverkroppen
med ett plumsande dök ner i vågorna, fick han tag
i benen och höll fast. Båten girade, seglen
smällde, och vågorna sprutade öfver stammen. Lina satt
hvit och orörlig på aktertoften, men Simon skyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
