Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153 jan ågrens giftermål
dade fram och hjälpte Erik att dra den
sparkande brudgummen ombord.
Där låg han nu på flakan, och vattnet rann om
honom som om en blötsköta. Ingen sade något.
Båten lades åter för vinden och fick kurs mot
hamn.
Ingen hade lust att klandra eller banna. Ingen
kände sig ha rätt. Så satt man tyst en lång stund.
Lina var alltjämt blek, och Jan låg stilla på flakan
med slutna ögon och sipprade saltvatten, och
luften blef allt rödare kring båten med de fyra
människorna.
Slutligen vecklade Lina upp fällen och bredde
den öfver Jan, och då sågo de båda vittnena, att
hon grät. De hade aldrig förut sett tårar i hennes
ögon, ej häller hade de sett henne rörd af en
skakning. Men nu darrade hon i hela kroppen och
syntes hopfallen, där hon satt på toften.
— Han var full! sade Simon, när de kommo
fram mot hamnen.
Det blef inte mer sagdt.
När båten kom in på sundet, sutto fiskare i
några bodar och gräjade med sitt. Solen stod
öfver lotsberget, och det var lugnt och stilla.
Gumman Ågren kom ner i bosvalan och tog
emot brudfolket, pch några andra kommo äfven.
När hon såg de allvarliga ansiktena och den blöta
sonen, begrep hon, hvad som passerat, vände om
och gick upp utan att säga ett ord.
— Gå in och drick kaffe! sade Jan. Jag kom
efter, jag gett få tört på kroppen.
Lina och han följdes upp på skullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
