Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165 surströmmingskalaset
råde, fram med sina likörglas och bocka och buga,
och så blir det en half minuts stillhet, hvarefter
alla med frågande ögon betrakta hvarandra, till
dess andakten slipper fram i ett samfälldt
stönande: Å!
— Jag tror fögan det smäkas! säger gubben
Erik.
Och så blir allmänt skratt.
Sedan nu isen brutits, kommo fruntimren in
på sina frågor för dagen och herrarna på sina. Man
diskuterade sommarens affärer å ena sidan, å den
andra kommande tillställningar för vintern, och
gumman Åbygge fällde in ett ord då och då, tills hon
plötsligt for upp som myrstucken och gnodde fram
till brännvinsbordet, dit gubben Erik makat sig och
fått tag i kantinen och fyllt ett dricksglas till
hälften med brännvin. Han hade glaset för munnen,
när gumman ryckte honom i armen:
— Är du toket, Abygge ?
— He dej å gåle! Ska’n int dricke, då det
bjuds ?
Kapten Åbygge höll sig för magen och råmade
af förnöjelse.
— Drick du, Erke, sa han, och tårarna
droppade från ögonen. — Du har din arfvedel för dej,
du. Men om du väntar, får du vin.
— Tocke! Tror du jag är na kvinnfolk, som
drick töcken dvnje! Brännvinet, det är rejält e slag,
det vet du far sa, når han var vä. Äsch du minns.
Men kapten Äbyggde lät hälsa jungfrurna att
vid bordet servera vinet i små ransoner för |att
förebyga eventuella händelser. När man totalt länsat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
