Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACK, HERRE, STRAFFA ICKE MIG!
FRÅN EN GÅNGEN TID.
I.
Hustru Åbygge stannade på bron, ty hon hade
fått se aftonstjärnan lysa öfver lotsberget, och nu i
den röda och kalla julmiddan lyste den som ett
vänligt öga ur himlen.
Hustru Åbygge satte ner mjölkstäfvan och
knäppte händerna och läste, sjungande, med hög
röst som hon lärt af sin mor en gång:
»Den täcka Venus snälla
är aftonstjärnan vår,
påminner bordsgesälla
att hålla bön och chor,
Gud, han bevare oss
från de argkarlar grymma
samt ifrån abron hors ...»
Härefter neg hon under åskådan af den lysande
och orörliga stjärnan, tog mjölkstäfvan och gick
in i stugan för att koka julgröten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
