Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strandfiskaren Erik Åbygge kom ur föngset
med en tvåkannshämtare i hvar hand, och han
följdes af den något äldre Simon Locknéus. Nu kunde
det vara af den röda skymningen, men de sågo ut
i ansiktet som öfversköljda af blod. De lämnade en
hämtare på Åbyggens bro och fortsatte sedan in
genom hamnen.
Det var så kallt, att snön skrek under pjäxorna,
och stugorna, i hvilkas fönster spiselelden dansade,
steg, sjönk och dallrade, syntes ödsligt öfvergifna
och tillspillogifna, svartgrå som stannade urtida
rullstensklipp, där tomtar kunde äga sitt bo uti, och
stående snöhöljda bland några mariga granar och
enar i en bergig solbacke, nu omgifna af
blålysande snö. Röken, som steg ur de fallfärdiga
skorstenarna, var späd och frusen och blef genast
förtärd af luften. Skogen stod svart rundtom, och
vattnet nere på det smala sundet var fruset till is, som
var ömse röd, svart och grön. Men utom uddarna
dånade hafvet. Och därute stod himlen rätt upp
som en mörk rök full af köld.
I köket hos Simon Locknéus sutto Erik
Hardin och August Ågren. De sutto på hvar sin låga
stol framför spiseln, där kaffepannan var påsatt
och puttrade. Hustru Locknéus vaggade sin unge
i ett hörn, där det var skumt, och hon såg genom
fönstret samma stjärna, till hvars ära hustru Åbygge
läst den gamla sångens ord. Hon tänkte
ingenting.
Åbygge och Locknéus stampade snön på bron
och trädde in i det väldiga ångdrag, som uppstod,
när den varma luften strömmade ut. Åbygge satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
