Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ack. herre, straffa icke mig i 177
inte Erik Jonas Åbygge två gånger. Hvar har du
pojken nasch? Ha’n bulte slut än? Ta in’en, ska
jag lära’n, hur en tuktar töcken en djäfvul.
Därpå fyllde han skopan till bredden och
tömde den.
— Drick, käring! sade han och fyllde skopan
än en gång. Han fångade in hustrun, prässade
henne mot sängen, bände upp hennes mun och hällde
dit den skvätt, som fanns kvar i skopan. Därefter
satte han sig på en stol och slog händerna mot
knäna och skrattade, så att han grät.
Nu började kapellsklockan ringa. Det lät, som
om den varit hes och snufvig. Klanglöst, torrt,
hemskt, dödt gingo klämtslagen på raka vägar till
hvarje stuga med kallelse att komma inför Guds
ansikte, men inga jublande och högtidliga
tonvågor gungade genom kvällen.
När hustru Åbygge hörde klämtslagen, föll hon
på knä framför den uppslagna bibeln och ropade
jämrande:
— Ack Gud! var mig arme syndare nådig!
Herre Jesu! du högtlofvade Guds son, förbarma
dig öfver mig! Herre Jesu! Du Guds lamb, som
bär alla världenes synder, förbarma dig öfver mig!
Herre Jesu! stärk mig nu och i min sista
dödsstund!
Men Åbygge hade stillsamt smugit sig ut.
Fiskare.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
