Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ack. herre, straffa icke mig i 179
Sitt ljus nu solen döljer,
och natten öfverhöljer
det stora luftens tjäll,
min sol, o Jesu, visa
mig dina nåd upplysa
med dinom and min mörka själ.
; : H :; i i. i I’ i i. Ill : -i
Sedan alla stroferna sjungits, började den
gamle fiskargubben att med darrande röst läsa en
betraktelse ur postillan, och från kvinnornas bänkar
hördes snyftningar och fromma upprepanden af den
gamles ord.
Men några af karlarna pratade halfhögt
inbördes, och det märktes på alla, att de supit in
julen.
Slutligen reste sig en bonde uppifrån byn och
raglade ut. När han kom i förstugan, gaf han
öfver under hörbara jämmerrop, så att gubben
Qriis stannade i läsningen och ett ögonblick
betraktade sina åhörare. Då hördes plötsligt en suddig
röst:
— Hå, gam-Griis, ha’nt du hört en spya förr,
så du kan läsa gudsordet för det!
Man vände sig, och då såg man Erik Abygge
med blanka och tomma ögon knyta näfven mot
predikstolen.
En gammal bonde, som satt bakom, knuffade
honom i ryggen, men det skulle han inte ha gjort,
ty i samma ögonblick som den sjuke bonden
återkom från sina förehafvanden i förstugan, fortsatte
Abygge inne i själfva gudshuset, och han lämnade
sin tribut under bölande och illvrål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
