- Project Runeberg -  Denna flugiga värld /
21

(1941) Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Starten - 1. Stockholm—Öregrund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCK HOLM—Ö REGRUN D

21

vår väg upp till Öregrund. Särskilt minns jag Gälnan,
Ljusterö-leden och komplexet Hemmö—Bockö—Storö.

Emellertid, när vi nu stucko ut mot Kapellskär, kom första
svårigheten. En fyr om babord stämde ej med kortet, som var gammalt.
Ett rött ljus över den låga skärförtoningen. Vi visste ej, om det
var Kapellskär, trodde knappt, men Calle räknade ut, att så måste
det vara, och det var så.

En Shellbåt kom efter oss, passerade tätt om styrbord, vi gingo
— efter gungning —• in i hans kurs, följde akterlanternan och
styra nu mot Arholma. Där kommer havet — äntligen!

Här börjar nu förkänslan av hav, fjärdarna vidga sig som
ljusa väldiga flak, och de låga stränderna flyta ihop med sina
egna svarta skuggor, så att alltsammans blir som en av himlens
moln- och ljusvärldar, man börjar lyftas ur det vanliga livet upp
i rymden in i det eviga, och det är just det, som är hemligheten
i havets ständiga sugning. Ingenting annat är likt detta, därför
kan ingenting ersätta havet, inte skogen, inte slätten, ty den är
stelnad, inte fjällen, ingenting. Havet är urlivet och livets eviga
urbild, där och endast där föds man ständigt på nytt. Av vad?
Av den stora likgiltigheten, som kommer en att glömma sig själv
och därmed att bli fri.

Fotografen och Calle sköta nu navigationen, jag skriver detta
i salongen, där elektriska ljuset är tänt, på motsatt koj — Calles —
ligger lilla fru Birgitta ("Gittan") under filt med röd toppluva
på huvudet och läser "Nordvästpassagen", den moderna formen
av vår ungdoms indianböcker. Nu går Cooper igen och har, via
dessa epigoner, mottagits med artiga bugningar i den höglitterära
societeten. Det är ett stycke från gamle Anatole France till
"Nordvästpassagen"! Snart är man väl framme vid "Urskogens döttrar"
om 3,000 sidor mord, som vi läste i min ungdom och som
åstadkom, att den tidens Härnösand fick en egen privatmördare. Nu
behövs ingen dylik uppfostran, vår tids värld är ju bara mord,
för att inte fortsätta gamla Katekesens uppräkning: "mord, hor
och skörlevnad". Och när man blivit less på det, kommer väl just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nlflugiga/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free