Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 2. Öregrund—Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖREGRUND—UMEÅ
47
§ 19.
Spritsmugglarna.
Ja, det där äventyret med spritsmugglarna är verkligen en
historia och ett dokument om svensk kultur på 1930-talet.
Vi voro två man på väg i motorbåt upp till Sundsvall. Ägaren
och föraren hade inköpt en ny strålkastare, ett s. k. sökarljus.
På höjden ungefär av Örskärssund passerade vi en tremastad
slättoppare söderifrån, på norrgående liksom vi. Det var i slutet
av augusti, så att det skymde redan vid åttatiden, och det här var
ungefär i det draget.
— Vi ska ta och pröva sökarljuset! sa förarn och kopplade
in apparaten och riktade ljuset mot slättopparn, just då vi med
god fart närmade oss, belyste bordläggning, rigg, däckslast, som
föreföll bestå av bensin- eller fotogenfat, allting, kort sagt, och
ljuset visade sig fungera till full belåtenhet, varför det kopplades
av, och vi fortsatte, lämnande slättopparn att sjunka i horisonten
bakom oss, ty vi gjorde väsentligt högre fart än han.
Vi hade egentligen tänkt krypa efter strand, men som havet låg
absolut blickstilla och himlen var fin, fattade vi det rätt vågsamma
beslutet (ty det var en ganska liten båt) att sticka kurs på
Sundsvall yttre vägen och styrde alltså rätt till havs.
Allting gick perfekt, råoljemotorn dunkade så förnöjt som
aldrig det, och när vi mellan kl. J/2 12 och 12 nått upp till grunden
innanför "Västra Bankens" fyrskepp, dukade vi fram en
natt-vickning. Just då passerade "Västernorrland" på sydgående, han
hägrade som en jättelik atlantångare i nattdiset med de gloende
lanternorna, den spöklikt vita färgen och svallvågen om bogen. Så
var han borta och försvann i en rökfläck akter ut.
Då hände det.
Det sa kling i motorn, och den började sakta av och fräsa.
— Det är snart kirrat! sa förarn, fick upp verktygslådan och
grejor, men det var meningen, att vi skulle ha oss en läxa, den
gången. Kortast sagt: förarn kunde inte få fason på motorn, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
