Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 2. Öregrund—Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖREGRUND—UMEÅ
61
Det var gropigt, sidasjö. Åvikebuklen än värre, som alltid,
Härnön reste sig blå.
När jag såg den kända konturen, fick jag, som alltid, en känsla
av evighet, av att vara del av denna evighet.
Hemsöhatten dök upp, Lungö fyr, Nora- och Nordingråbergen.
Jag var hemma än en gång. Jag tänkte på gumman mor, som
—-i form av aska i en urna — väntar mig i Härnösand, där jag på
nedresan, ensam, skall bisätta den kära i familjegraven och lägga
en blomma till henne och gubben far från Hilding, Mary och
mig själv.
§ 3.
Calle
ligger här mittemot mig på sin brits, i svart bask, med ett
blommigt, skärt täcke upp till näsan.
Nu kryper jag ner under bilrocken på hundskinnsfällen
(fårskinnet från Öregrund blev nämligen till sist en hundskinnsfäll)
och söker sova en stund.
§ 4. Kl. 2.30 e. m.
Motorstopp.
Kl. 9.20 f. m. väcktes vi av Jansson:
— Motorn har stoppat!
Vi upp. Det var tanken, som var tom. En annan kopplades på,
och vi fortsatte.
Vi lågo då strax norr om Lungö fyr och hade den majestätiska
Hemsöhatten ungefär på babords kranbalk.
Här började nu snö att synas på bergens nordsidor. Blå
molnskuggor, min ungdoms drakskepp, gledo över höjderna.
Så seglade hela Nordingråkusten upp, och Högbonden reste
sig allt tvärare ur havet, för över, i horisonten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
