Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
LUDVIG .NORDSTRÖM
duk och hög hatt, men även döden har numera blivit funkis. Så
kom han med ett litet fyrkantigt wellpapp-paket. Från gravkapellet,
som jag var så rädd för i min barndom. Den rädslan har
försvunnit med åren, den gör det, döden blir så småningom en
gammal vänligt och lite raljant småleende farbror.
Ja, detta lilla fyrkantiga wellpapp-paket, det var alltså mamma!
En handfull aska — knappt en handfull, föreföll det mig.
Medan vaktmästarn var borta, tittade jag mig omkring, det
var nu rätt längesen jag varit här uppe på denna sällsynt vackra,
välvårdade och högt belägna kyrkogård, där jag själv en dag
hoppas få vila ut, bredvid gubben och gumman och alla de övriga.
Vi ha fått fint sällskap där uppe, såg jag, vi kan spöka i gott
kompani, det är två gentila grosshandlar-gravar i samma gång,
fast på motsatt sida, Hussarna och Kemparna. Där var en plakett
av Pelle Huss, dispaschören, studentkamrat till gubben, och en
metallhistoria över Frans Kempe.
Det är, som sagt, en vacker kyrkogård. Jag vet bara en i Sverige,
som jag tycker är vackrare, och det är sjömanskyrkogården i
Viken nere i Skåne. Det är den vackraste jag sett.
Ja, så skar jag upp snöret på postpaketet med min pennkniv,
och vaktmästarn halade upp en liten kopparbunke, precis likadan
som de man fordom hade kärnmjölk i här uppe.
— Ska jag sätta ner den? frågade han.
— Visst! sa jag, och han steg ner i graven med den och
placerade den på bottnen.
Där nere lågo nu pappa, farfar, farmor, gubbens första hustru
och en rad barn samt benrester av förfäder, en hel lår full.
Blommorna hade jag lagt på kanten av Kemparnas grav jämte
gummisnodden och en knappnål, som hållit ihop papperet och
som jag artigt skänkte vaktmästarn.
Medan han placerade urnan, tänkte jag:
Undrar, vad gumman tänker, om hon nu sitter och tittar på
det här? Känner jag henne rätt, så skrattar hon hjärtligt.
Ja, så lyfte jag på sportmössan för henne, gick tillbaka till
bilen och susade i väg ner till Domkapitlets hus, där gubben tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
