Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRNSKÖLDSVIK—HÄRNÖSAND
159
Södra Sundet var "farbrödernas" sälla jaktmarker. Här hade
de sina segelbåtar och "kuttrar" förtöjda under veckans dagar,
här hissade de segel på lördagseftermiddagarna eller
söndags-mornarna, då det ringde samman i domkyrkotornet, som reste
sig över stans vajande trädkronor, här hoppade de på huvut i
söndagarnas vilda äventyr!
Allt detta har jag gett en snabb och, må det sägas, förskönad
och poetiserad liten konturteckning av i "De tolv söndagarna"’.
Det var en period i mitt ungdomsliv, som täckte åren 1896—
1903, en period alltså, som betecknade slutet på trävaruindustrins
och Norrlands-hamnstädernas glansdagar, redan lite hotfulla genom
förkänningar av, vad som komma skulle i form av strejker,
driftsomläggningar, kapitalkoncentrationer o. d., men allt dylikt brydde
sig inte de glada farbröderna om, de levde sitt Bellmansliv, tills
de sjönko bort i mörkret.
Jag tänker på dem nu, då jag passerar dessa inin ungdoms
farligaste vatten, liksom jag ofta, när jag är långt härifrån, tänker
på dem och på hur underligt livet ändå kan gestalta sig.
Nu äro de alla döda. En hängde sig. En dog i dille. En dog
utomlands, sedan han först bestulit sin chef, en sällsynt fin man,
som gett honom hela sitt förtroende. Han fick gå, utan att denne
chef lät straffa honom, han fortsatte i Stockholm ett liv av laster
och bedrägerier, polisen satte efter honom, han rymde landet,
omgiven av depraverade, perversa ynglingar och dog långt från detta
’ beskedliga" sund, för att än en gång citera gamle baron Bunge.
Denne "farbror" var det första effektiva exemplet i mitt liv
på skillnaden mellan "sken" och "verklighet". Han var den mest
elegante, putsade, artige och älskvärde lille gentleman, som kunde
tänkas, han var närmast den typ, som fransmännen åtminstone
förr i världen brukade karakterisera med orden "Tiré à quatre
épingles". På svenska, kanske närmast: "en kammarduksnål". Och
tänka sig, att en sådan farbror skulle kunna vara tjuv,
försking-rare, homosexuell, att han skulle bli eftersatt av polisen och dö
i landsflykt och vanära. Nej, det var för tokigt!
Det dröjde långt fram i livet, innan hela sammanhanget gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
